Knut var medlem av det råd som styrde Sverige under den omyndige Erik Eriksson. Han
tillhörde den grupp som numera korrekt benämnas "folkungarna", och som
närmast var att betrakta som ett politiskt parti. Knut tilltvingade sig makten med våld
1229 och lät hylla sig som konung. Knut avled redan 1234 och begravdes i Sko kloster i
Uppland.
Myntning är endast belagd från Svealand. I ett fynd från Eskilstuna kyrkogård 1879
finns 9 typer. Vissa med inskriften KANVTVS, andra inskriften ARVSAR - syftande på
myntorten, som måste ha varit Uppsala. En av typerna har helt degenererad inskrift (LL
9), medan en annan runt en fana har bokstäverna "VICA" eller "CIVA"
(LL 8a-b). Ett sådant mynt finns avbildat nedan.
Rolf Sjöberg har framfört hypotesen att typen med fana och inskriften VICA skall
associeras främst med Folkungarnas uppror 1229, det uppror som ledde till att Knut Långe
fick makten. "VICA" skall enligt honom tolkas som en förkortning av
"VICARIUS", ställföreträdare, vilket skall hänsyfta på att en rättfärdig
konung skall vara Erik den heliges, folkungarnas samlande symbol, ställföreträdare.
Sjöbergs hypotes är spännande och inte helt osannolik.
Alla Knuts mynt är ytterst sällsynta i privatsamlingar, och endast 3-4 exemplar
återfinns utanför museisamlingarna.
Litteratur
Sjöberg, R. Knut Långes och Ulf Jarls mynt. Myntkontakt 1979:6.
Sjöberg, R. Rex Upsalie och vicarius - Erik den helige och hans ställföreträdare.
Fornvännen 1981. (Se även recension och fortsatt debatt i SNT 1987, nr 4/5 och 6)
Ensidig Penning (brakteat), Knut "Långe", präglad i Svealand.
Såld på B. Ahlströms auktion nr 40, 1989, som nr. 25. Myntet kommer från Rolf
Sjöbergs fantastiska samling svenska medeltidsmynt. Endast ett exemplar av denna typ
finns, så vitt man nu vet, i privat ägo. Det såldes för 25300 kr.
|