Knut Eriksson besegrade sin företrädare, Karl Sverkersson, den 12 april år 1167 på
Visingsö i Vättern. Han valdes sedan till kung samma år. Hans regeringstid blev
ovanligt lång - han avled först 1195 eller 1196.
Om vi bortser från en mycket begränsad myntning i Lödöse under 1100-talets mitt,
så hade all myntning på fastlandet legat nere sedan ca 1030/35. Under Knut Eriksson
återupptas myntningen i såväl Svealand (Sigtuna, och kanske även någon ytterligare
ort) som i Götaland (Lödöse). Svealandsmyntningen var dock av betydligt större
omfattning, och antalet bevarade mynt därifrån är större än från Lödöse.
Götalandsmynten är som framgått ovan rätt ovanliga i handeln. Detta gällde även
Svealandsmynten fram till mitten av 1970-talet. Ett större antal mynt kom då ut från
ett olagligt skingrat fynd. Detta gör att i alla fall en del typer (som t.ex. ett av
mynten nedan) numera förekommer rätt ofta i handeln.
Litteratur
Jonsson, K. Från utländsk metall till inhemskt mynt. Numismatiska Meddelanden nr. 40.
Jonsson, K. Översikt över fastlandsmyntningen ca 1180-1250. Numismatiska Meddelanden nr.
34.
Ensidig Penning (brakteat), Knut Eriksson. Präglad i Svealand (Sigtuna).
Såld på Oslo Mynthandels auktion 34, 1994, som nr. 855, för 2210 (svenska) kr.
Sannolikt från Gillbergafyndet.
Ensidig Penning (brakteat), Knut Eriksson. Präglad i Svealand (Sigtuna).
Såld på Stockholms auktionsverk 25 nov 1989, som nr. 9057, för 1870 kr. Stilen på
detta mynt är betydligt mera upplöst - degenererad - än på föregående mynt.
|