 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
Myntgalleri - Osäker myntherre ca. 1280 |
||
 |
 |
Det finns en grupp penningar med ett uncialt E inom slät ring, som i fynden alltid förekommer samtidigt med Magnus Ladulås götalandspenningar. Mynttypen är mycket vanlig, men det har länge rått stor tveksamhet om myntherrens identitet, liksom myntorten. Lagerqvist har föreslagit att de skulle ha präglats för Magnus Ladulås bror, hertig Erik, men som Jonsson påpekat tyder fynden på att de tillkommit runt 1280. Då Erik avled redan 1275 kan han alltså inte vara myntherren. Rolf Sjöberg har argumenterat för en annan spännande teori, nämligen att dessa mynt skulle vara "upprorsmynt", präglade av folkungapartiet under deras sista uppror runt 1280. Centralbokstaven skulle då hänsyfta på folkungaranas samlande symbol - Erik den helige. Denna teori ansågs under en period som den mest sannolika. I en C-uppsats i arkeologi 1995, författad av Nanouschka Myrberg, och med prof. Kenneth Jonsson som handledare, analyseras myntningen 1275-1290. Denna analys verkar visa att E-brakteterna är präglade i Kalmar, och den av Jonsson föreslagna dateringen verkar hålla. Ett resonemang kring möjliga myntherrar gör att Myrberg föreslår, som mest sannolik person, Magnus bror Bengt, som visserligen aldrig formellt efterträdde Erik som hertig och jarl, men som i praktiken hade denna position. Centralbokstaven skulle då syfta på den person som ursprungligen förlänades denna rätt - Erik. Då kopplingen E - Bengt måste ha ansetts vara något ologisk (även på 1200-talet!) kom istället bokstaven E med tiden att associeras med Kalmar som myntort, snarare än syftande på någon person. Denna koppling kom att bestå under lång tid. T.ex. så är centralbokstaven på Albrekt av Mecklemburgs Kalmar-örtugar, från slutet av 1300-talet, just ett E. Mynttypen är som sagt vanlig - även i handeln. Det existerar smärre olikheter i utförandet, men som helhet kan myntningen sägas vara rätt så uniform. Litteratur
|
|
