Sedan Albrekt fördrivits var Margareta Sveriges obestidda härskare. Från Margaretas
tid kan väl främst den s.k. Kalmarunionen nämnas. Margareta lyckades med konststycket
att förena Sverige, Norge och Danmark under en härskare. Unionen blev också det
livsverk som Margareta redan tidigt säkrade genom att hennes systerson Erik av Pommern
tidigt utsågs till regent i de tre rikena. För Sveriges del inträffade detta våren
1396. Fram till sin död 1412 var Margareta nog den som i praktiken innehade makten, trots
att Erik formellt blivit myndig redan 1401. Från Eriks långa regeringstid kan väl
främst Engelbrekts uppror 1434 nämnas. Orsaken var ett utbrett missnöje med Eriks och
hans skattefogdars politik.
Mot slutet av 1430-talet inträder också Karl Knutsson, i egenskap av marsk, som
kraftfull aktör på scenen. 1438 utses han till riksföreståndare, och i oktober 1439
avsätts Erik som kung i Sverige. Därefter sker samma sak även i Danmark och Norge. Erik
drar sig tillbaka till Gotland, och försörjer sig på sjöröveri! Han avlider 1459 i
Pommern.
Eriks myntning var omfattande. Speciellt örtugarna från Stockholm är mycket vanliga.
Västeråspräglingarna är klart ovanligare, och samtliga Åbo-mynt är sällsynta. I
Åbo myntas också mynt med lägre nominal än örtugen, nämligen s.k. "abo".
Valören på dessa har genom tiderna diskuterats flitigt. I äldre litteratur ser man
benämningar som "liten örtug", "sterling", "6-penning",
"4-penning" etc. Bäst är nog att helt enkelt benämna dem "abo".
Litteratur
Lagerqvist, L. O. Svenska Mynt under Vikingatid och Medeltid.
Örtug, Erik av Pommern. Präglad i Stockholm.
Såld via Ulf Nordlinds mynthandel 1994, för 600 kr. Detta är den allra vanligaste
medeltida örtugen, och den förekommer ofta i mynthandeln.
Örtug, Erik av Pommern. Präglad i Västerås.
Såld via B. Ahlström auktion 22/10-95, för 2128 kr. Detta exemplar kommer ur Ingemar
Carlssons samling. Eriks Västeråsörtugar är betydligt sällsyntare än
Stockholmspräglingarna. Detta är den vanligast förekommande typen.
|